Utställningar 2017
Under 2017 visade Konsthallen Trollhättan sex intressanta utställningar.
År 2017 inleddes med en omfattande soloutställning med verk av Tomas Niklasson som är en av Trollhättans mest uppmärksammade samtida konstnärer.
Tomas Niklasson har med ett undersökande förhållningssätt och en stark experimentlust sedan mitten av 80-talet använt sig av olika uttryck, metoder och tekniker i sitt skapande.
Med ett stort antal utställningar och projekt i Sverige, Polen, Ukraina, Tyskland och Skottland har han visat upp en imponerande rörlighet mellan måleri, installation, skulptur, rörlig bild, platsspecifika verk och offentliga uppdrag.
Berättelserna och motiven i hans verk är ofta mångbottnade och drabbande. Existentiella frågeställningar, allmänmänskliga, för var och en av oss att gå in i och att tolka utifrån vår egen erfarenhet.
Lokala konstnären Benjamin Björklund, född 1987, har trots sin ålder redan hunnit utveckla ett mycket personligt måleri. I mjuka olje- och akvarellfärger porträtterar han människor, husdjur och vilda djur i sin närhet, oftast en i taget. Mer än avbildningar av fysiska, statiska objekt, skapar han rörelse i sina bilder. Genom förskjutningar av fokus och olika slags förändringar framträder berättelser, situationer och mentala tillstånd.
Benjamins målningar har de senaste åren rönt stort intresse och hans verk finns i privata samlingar i bland annat London, New York, San Fransisco och Melbourne. I denna utställning, som var hans hittills största, visades nya målningar samt en stor mängd skisser och akvareller.
Besvärjelser / Incantations
Konsthallen Trollhättan visade en soloutställning av bildkonstnären Helena Mutanen som gick ut Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1998 och sedan dess arbetat med skulpturala installationer, objekt, teckningar, filmer och ljudinstallationer.
Utifrån erfarenheten av en tvåspråkig uppväxt har hon bland annat bearbetat frågor kring rotlöshet, identitet och hemlängtan. Utställningen Besvärjelser/Incantations är en fortsättning och en omorientering av en längre tids undersökande gällande frågor om tillhörighet, ursprung och religiositet.
Tema Lycka
Det är med glädje och spänd förväntan som vi för femtonde gången i ordningen öppnade dörrarna för en av årets höjdpunkter i Konsthallen Trollhättan. Denna uppskattade utställning vill bejaka allas kreativa och skapande förmåga genom att vara öppen för alla som vill delta. Med ett gemensamt tema skapar de enskilda verken tillsammans en helhet som mångfaldigar och fördjupar ämnet.
Ni borde vara räddare
Ni borde vara räddare är en utställning om att vara människa i en tid då mänskliga egenskaper inte efterfrågas. Den handlar om att vara människa i en värld där det inte är skamligt att vara egoistisk, begå osolidariska handlingar eller blunda för orättvisor.
Den handlar om att leva i en tid då Europas och Sveriges gränser stängts och låtit ord som mänskliga rättigheter stanna vid att just bara vara ord.
Ni borde vara räddare handlar om att inse; att när individualismen smygande ersatt tron på varandra och vår förmåga lämnar den ett stort hål efter sig.
Konsten är ett mystrium – låt den vara det
I utställningen Mystrium sätts ljuset på den förbisedda och parallella konstvärld som utgörs av självlärda och/eller anonyma bildkonstnärer - något som breddar och fördjupar diskussionen om vad som räknas som konst.
I utställningen visades ett urval av verk av nordiska självlärda konstnärer där den gemensamma nämnaren är egensinnighet och upptäckarlust med den visuella konsten som uttrycksmedel.
Utställningens titel ”Mystrium” kommer från ett citat från en av konstnärerna. Han hade skurit ut och målat en devis i trä:
"Konsten är ett mystrium – låt den vara det". Det är med andra ord ingen felskrivning, tvärtom påvisar han att konsten är mer mystisk än ett mysterium.