Johannas jobb är också hennes passion

Planarkitekt Johanna Berg är ofta på resande fot utanför jobbet och låter sig alltid, och gärna, inspireras av andra bebyggda miljöer. Arbetsplatsen är Samhällsbyggnadsförvaltningen i stadshuset, men det är inte alltid som hon är på plats.
– Just nu har jag det bästa av två världar. Jag bor här i Trollhättan, men det blir en del långhelger i Milano, där min pojkvän bor. Så ibland sitter jag i Milano och arbetar med stadsplanering i Trollhättan, vilket fungerar utmärkt med fjärrskrivbordet och Skype, säger Johanna och fortsätter:
– Jag tror att jag måste åka iväg för att få känna entusiasmen och passionen för yrket. Det skulle vara otänkbart att arbeta med något annat, jag är passionerad för mitt jobb. Så jag flänger ganska mycket, men samtidigt är det skönt att bo i Trollhättan också.

Miljonprogrammet ingången

Hennes yrkesval bottnar i ett ökat intresse för samhällsfrågor som hon fick under gymnasietiden.
– Jag hade väldigt drivande lärare och när jag läste en kurs om miljonprogrammet, om varför det kom till och att det skulle värna medborgarnas bästa och att det skulle synas i det bebyggda, så väcktes mitt intresse för arkitektur. Jag åkte ut till olika bostadsområden, där jag också försökte få en inblick i hur utformningen av byggnader kunde påverka människor.

Flyttade till Trollhättan

Hon ville inte bli husarkitekt, utan arbeta med bostadsområden som innefattar byggnaderna och platserna mellan byggnader, vilket ledde till högskolestudier i Karlskrona på programmet ”Fysisk planering”, vilket i sig är en lite missvisande benämning.
- Mina släktingar trodde att jag planerade för idrott… men egentligen borde programmet heta ”planarkitekt”. Det är en förkortning av planeringsarkitekt och en planarkitekt arbetar med stadsplanering.

Efter utbildningen i Karlskrona flyttade Johanna till Göteborg och fick jobb på ett arkitektkontor i Vänersborg. Hon ville flytta närmare sitt jobb och fick en lägenhet i Trollhättan.
– Och i samband med flytten hörde Trollhättans Stad av sig. Jag hade en bekant som arbetade här och hon undrade om inte jag ville komma på anställningsintervju. Jag hade varit här på möten i min roll som konsult och tänkte att det skulle passa mig att arbeta kommunalt.
Hon fick arbetet och började i Trollhättans Stad 2017.

Hur trivs du?

– Jättebra! Jag känner att jag har mer inflytande här. Jag får bereda handlingar och presentera förslag för politiken, vilket jag ser som den största fördelen jämfört med att vara konsult. Sedan får jag arbeta med många andra professioner som kretsar kring stadsbyggnad; lantmäteri, gata&park, miljökontoret och så vidare. Det är fantastiskt roligt och jag lär mig så himla mycket av de andra! Stadsplanering är klurigt och du kan inte lära dig allt under fem års studier på högskolan, inte en chans. Det är därför den här förvaltningen är så bra – vi jobbar så tätt tillsammans.

Villatomter till tomtkön

Hennes jobb handlar om att ta fram detalj­planer för ett område, alltså hur det ska användas och bebyggas. Ett färskt exempel som hon arbetar med är Lärketorpet, nordvästra delen.
– Jag tittar på hur många tomter vi kan få in eftersom vi ska få fram villatomter till tomtkön och det är många faktorer som styr arbetet. I det här området flyger det helikoptrar till Näl, så därför har vi anpassat bebyggelsen lite. Sedan finns det en järnvägstunnel som tillhör Trafikverket och börjar man gräva eller schakta ovanför den riskerar man att skada tunneln.

”Väldigt komplext”

Och det finns fler saker som måste redas ut innan förslaget kan presenteras: Finns det värdefull natur? Skyddade djurarter? Hur påverkas området av klimatförändringar? Och så vidare.
– Det är väldigt komplext idag när man tar fram förslag till nya områden. Som planarkitekt handlar det om att pussla ihop alla frågorna, väga av dem, se vad är som viktigast att tänka på och ta fram ett förslag utifrån det. Sedan hoppas man på att gestaltningen tillför något nytt till staden.

Vad är det bästa med jobbet?

– Jag gillar utmaningar, samtidigt är prestationen jätteviktig för mig. Det här måste bli bra eftersom det är till för Trollhätteborna. Det är en ganska häftig tanke att det vi gör nu ska hålla i minst 100 år, därför gillar jag den bebyggda miljön, att du ser resultatet av vad du har gjort. Och det är lyckat när du ser att folk som flyttar in i ett område börjar använda de allmänna platser som man planerade för, avslutar Johanna.