Hon blickar mot horisonten och det som komma skall, men Serviceförvaltningens utvecklingsledare Anna-Sara Persson har inte heller något emot att titta i backspegeln. – Det är väldigt roligt att se vad som har åstadkommits om vi jämför med 2016-17, framförallt tänker jag på hur medarbetarna har fått bättre förutsättningar att utföra sina jobb och hur deras arbete har uppskattats inom och utanför organisationen.
Anna-Saras erfarenhet en stor tillgång
Inom Trollhättans Stad finns det drygt 350 olika yrkeskategorier, och bakom varje kategori finns det såklart minst en fantastisk medarbetare. En av dessa kategorier är utvecklingsledare, och en fantastisk medarbetare som har det yrket är Anna-Sara Persson.
Natur, skog och jakt har alltid betytt mycket för henne. Som ung fanns planer på att bli jägarmästare. Så blev det inte, men jakt blev det ändå – på kunskap och erfarenhet. Och vittringen har varit en ständig följeslagare genom hela yrkeslivet, direkt från start.
– Som nyutexaminerad kostekonom 22-år gammal var jag ju inte redo att kliva rakt in i en arbetsledande roll inom restaurangbranschen bara för att jag hade utbildning för det. Det krävs ju en förståelse om vad det innebär att arbeta inom näringen, berättar Anna-Sara.
Så vad gorde hon? Utbildade sig till diplomerad kock så klart, och byggde sedan på sig erfarenhet genom jobb på bland annat Ronnums herrgård och Thorskogs slott. Det gav henne så småningom nödvändig kunskap och färdighet att kliva in i rollen som restaurangansvarig på Kronan skola 2010.
– Det var helt fantastiskt att komma till skolan! Jag lärde mig så mycket om yrket och mat, inte minst genom alla möten med människor från jordens alla hörn.
Chef och projektledare
Fem år senare klev hon in en arbetsledande roll med personalansvar som enhetschef med ansvar för både kök och lokalvård i dåvarande centrala skolområdet. I den vevan började Trollhättans Stad att skissa på en struktur där medarbetare inom kök och lokalvård skulle samlas i en egen organisation istället för att tillhöra olika förvaltningar, och där fick Anna-Sara en viktig roll. Eller flera kanske.
– Under en period var jag både chef och projektledare. Det var väldigt roligt, men kanske inte så hälsosamt… jag var så uppe i det att jag förmodligen inte gorde ett bra jobb, säger hon och skrattar.
Renodlad roll
Men bitarna föll så småningom på plats. Anna-Sara lämnade chefsjobbet och fick rollen som utvecklingsledare i den nyinrättade Serviceförvaltningen, där betoningen ligger just på namnet; service.
– Hur kan vi och vår profession hjälpa andra verksamheter för att underlätta för dem i deras kärnuppdrag? Och hur kan vi få ut så mycket möjlig nytta som möjligt för Trollhättans Stad, våra medborgare och koncernen? Förklarar hon sitt uppdrag.
Hon tillhör förvaltningen rent organisatoriskt, men uppdraget sträcker sig utanför och ovanför förvaltningsgränserna.
– Initialt handlade uppdraget om måltid och lokalvård, men det har utvecklats till att bli allt mer stadsövergripande, att göra utredningar som berör fler.
Och det har hon ingenting emot.
– Det är väldigt roligt att få vara med och påverka på en övergripande nivå! Jag får ett helikopterperspektiv som gör det lättare att förstå hur hela Trollhättans Stad fungerar, den politiska organisationen, vad man behöver ta hänsyn till – och att det måste bli bra för alla.
Glänsande medarbetare
Hon ser en stor skillnad på hur den ökade professionaliseringen inom förvaltningen har betytt mycket för medarbetarna, att de har fått bättre förutsättningar att utföra sina jobb.
– Det har hänt så mycket på bara några år. De har blivit mer synliga i det viktiga arbete som de utför, de får synas och glänsa. Och inte minst i pandemitider har andra fått upp ögonen för hur bra de har gjort ifrån sig inom exempelvis matproduktion, transport och på förrådet.
Jägarmästardrömmen förblev en dröm
Och i det vidare utvecklingsarbetet kan hon luta sig tryggt på sin erfarenhet från de olika uppdragen hon haft genom åren i Trollhättans Stad.
– Jag har lärt mig jättemycket, och allt det tar jag med mig in i min nuvarande roll. Hade jag inte varit i köket på Kronan eller arbetat som enhetschef inom måltid och lokalvård hade jag inte haft samma förståelse, så det gäller att nyttja den erfarenheten och kunskapen.
Jägarmästardrömmen förblev därmed en dröm.
– Intresset för skog, natur och djur har jag fortfarande kvar. Jag har en egen hund att jaga med. Och när jag tittar i backspegeln var det klokt att jag inte var för ivrig på att göra något annat, för det har blivit väldigt bra.