Shams vill ge något tillbaka

Rollen som stadsdelsutvecklare är mycket omfattande menar Shams. Med tiden har hon också märkt att den växer och brer ut sig mer och mer. Men sedan var det ju också en utmaning hon önskade när hon sökte tjänsten.
– Jag ville lära mig något nytt och hoppa in i ett sammanhang som skrämde mig lite.

Denna skräckblandade förtjusning tog hon som ett tecken på att detta var helt rätt. Hon tror att det är i det obekväma som man växer. När man får vara lite på tårna och anstränga sig.

Mycket på gång

Stadsdelsutvecklingen av Kronogården består av ett team med personer som har spetskompetens inom olika områden. Teamet leds av Shams och processen är redan i full gång.
- Just nu pågår en kartläggning och insamling av information om vilka aktörer som finns. Det är mycket på gång. Det finns både mindre föreningar som jag inte ens hört talas om, och de som redan är väl etablerade. Den ideella kraften är stark. För mig som tittar ur ett helikopterperspektiv, är det viktigt att foga samman dessa olika trådar till en helhet. Det är en långsiktig process som påbörjats, där det finns en strävan att alla olika aktörer ska komplettera och stötta varandra. Att sam­verka och hitta ett effektivt sätt att arbeta ihop med redan befintliga resurser, är ett sätt att stärka upp området.

Svåra ämnen

En del av arbetet berör tunga och svåra ämnen såsom segregation och utanförskap. Det finns en syn av de södra stadsdelarna som många menar inte speglar verkligheten.
- Efter att ha jobbat på Kronan, så vet jag att den bild som finns av de här områdena, de här barnen och alla invånare som bor här, inte stämmer. För jag är också en av dem.
Och jag tycker att jag är ett ganska gott exempel på att det kan gå bra. Om man får rätt resurser och rätt stöd.

Shams valde att plugga vidare på högskola och hennes utbildning tog henne både till Sydafrika och Frankrike. Där har hon fördjupat sina kunskaper för tortyr-och barnkonventionen. Att det finns ett genuint intresse för dessa frågor och en vilja att göra skillnad på riktigt, går inte att ta miste på.
– Jag vill göra någonting här och nu och ge tillbaka.

Shams minns ett samtal med en elev på Kronan som satt starka spår.
– Han var alltid väldigt pratglad och duktig i skolan. En dag satt vi ihop under en rast och jag frågade vad han ville göra efter skolan. På den tiden gick han i sjuan. Drömmen var att bli advokat, men han tänkte att det han behövde satsa på var fotbollen. Han trodde att han ­skulle ha bättre chanser att lyckas inom det.
– I min familj älskar vi fotboll, påpekar Shams och menar att det såklart finns bättre förutsättningar att bli advokat än fotbollsstjärna. Därför frågade hon eleven vad som fick honom att tänka så.
- För att jag är från Kronogården!
- Den meningen ekar fortfarande i mitt huvud, säger Shams. Den gör mig så ledsen, jag växte inte upp med den här hopplösheten som man idag ser hos allt yngre barn. Det skrämmer mig, men samtidigt så motiverar det mitt arbete.

Kort och lång sikt

Redan från start var det viktigt för det nya stadsdelsutvecklingsteamet att komma bort ifrån idén att det var ett projekt man skulle arbeta med. Det finns en uttalad projekt­trötthet och skepticism inför något som inte är beständigt. Därför är det viktigt att gå in med en helt annan inställning och ett, för kommun­en, nytt arbetssätt.
- Alla i stadsdelsutvecklingsteamet ser detta som en process som inte har ett definierat slut. Jag vill jobba med det här så länge som jag ser att det behövs och att jag kan tillföra någonting bra. Effekterna av det vi gör idag kanske inte syns förrän om 10 år. Därför måste vi jobba i två olika spår: både med det lång­siktiga och lägga en ordentlig grund. Men också med kortsiktiga insatser, som kanske syns mer här och nu. Viktigast för mig är att detta fortsätter även efter att jag inte jobbar med det mer.