Årets idrottsledare siktar ännu högre

Felicia Brink kommer från Ängelholm, där volleybollen genom Engelholms VS har en stor plats i ortsbornas liv i allmänhet – och hennes familj i synnerhet: Samtliga 5 syskon spelar, eller har spelat volleyboll.

Felicias volleybollkarriär tog henne vidare från Ängelholm, via Falköping till Mariestad där hon spelade tillsammans med herrarna i division 2 förra året. Det var då hon fick upp ögonen för Trollhättans volleybollklubb, vars damer spelade i motsvarande division.
– Jag hade inte jättekoll på damlaget mer än att de var bra. Jag kontaktade klubben, som bjöd in mig till provträning. Det gick bra och de erbjöd mig en plats, så då var det bara att flytta till Trollhättan, säger Felicia och ler.

En vinnarmaskin

Så våren 2023 gick flyttlasset till Trollhättan, där damlaget med Felicia i laget slutade tvåa i serien, men fick se sig besegrat i kvalspelet till division 1.
– Det var tyvärr lite för tufft i kvalet, konstaterar Felicia.

Det blev också en annorlunda och intensiv säsong för henne. Minst sagt. För parallellt med spelet i damlaget tog hon också över coachansvaret för herrarna.
– Det dök upp en öppning och klubben frågade mig om jag var sugen på det. Jag har coachat damer och juniorer tidigare så jag tackade ja.

Och med Felicia vid rodret blev herrlaget en vinnarmaskin som ångade på i division 2.
– Vi vann i princip allting i början och slutade topp 3, vilket var ett stort kliv jämfört med i fjol då laget slutade på nedre halvan.

Prisades på galan

Det passerade inte obemärkt förbi, på idrottsgalan i mars fick hon ta emot priset som Årets idrottsledare.
– Jag blev chockad över nomineringen…och på galan var det nervöst…jag hade verkligen inte räknat med att få priset, så det var jättekul! Jag vet att en i laget filmade när jag tog emot priset, men har inte vågat kolla på det än, säger Felicia och skrattar.

Barnens kramar värmer

Och när klubben, Trollhättans volleybollklubb, kommer på tal förstår man att Felicia trivs. För hon är i hallen i stort sett dagligen.
– Jag är med på nästan allas träningar, också för de yngsta kidsen. TVK är en ganska liten och familjär klubb, där många spelare också sitter med i styrelsen så det är väldigt positivt att besluten tas av spelare och delaktigheten är stor.

Mår bra gör hon också på jobbet, som barnskötare på Hörngatans förskola.
– Jag trivs jättebra! Jag har grymma kollegor, goa barn – det är supermysigt! Jag älskar att se barnens utveckling, hur glada de är, och att man får kramar av dem varje dag!

Dubbla tränarjobb

Hennes aktiva karriär som spelare är lagd på hyllan. Nu är det är fullt fokus på tränaruppdraget.
– Jag fyller 26 i år och känner mig redo att släppa den aktiva delen, och just nu är coachning roligare än att spela själv – så då vill jag lägga all energi på det.

Dessutom får hon dubbla roller då hon också ska ta över damlaget.
– Det blir en ny utmaning. Vi får testa och se hur det går, men träningarna sker i samband, antingen före eller efter varandra, så det fungerar att kombinera. Matcherna däremot kan bli lite svårt vissa helger när de spelar samma dag, då kan jag behöva lite assisterande hjälp.

Siktar högt

Vart tränarkarriären tar vägen sedan vet ingen. Felicias dröm vore att träna ett dam- eller herrlag i elitserien.
– Allmänt sett är det väldigt ovanligt med kvinnliga tränare på högre nivåer, så det är såklart också en sporre till att jag vill avancera i min coachkarriär. Jag är dock inte redo att ta steget än, så jag vill absolut få rutin och mer kött på benen.