Förvaltare
Under denna rubrik beskrivs endast det som gäller särskilt för förvaltarskap. I övrigt hänvisas till det som gäller för god man som även är tillämpligt på förvaltare. Här tas bara upp det som skiljer förvaltarskap från godmansskap.
En person som uppfyller samma förutsättningar som de som beskrevs under god man men dessutom är ”ur stånd att vårda sig och sin egendom” kan få en förvaltare förordnad för sig. Förvaltare ska dock inte förordnas, om det är tillräckligt med god man eller att den enskilde kan få hjälp på något annat, mindre ingripande sätt.
Ett förvaltarskap kan bli nödvändigt t ex när en psykiskt sjuk person, är så aktiv och omdömeslös i sitt handlande, att det hotar hans ekonomi och sociala existens. Ett förvaltarförordnande kan också komma ifråga för den som på grund av ett allvarligt alkohol- eller narkotikamissbruk inte kan sköta sina egna angelägenheter på ett tillfredsställande sätt.
Förvaltarskap anses som ett stort ingrepp i den personliga integriteten och ska därför användas mycket restriktivt.
En person som har förvaltare mister sin rättsliga handlingsförmåga i det som förvaltarskapet omfattar, men återigen är det viktigt att notera att begreppet ”omyndigförklaring” är avskaffat sedan 1989. Alla personer över 18 år är myndiga i Sverige.
Får göras av samma personkrets som gäller för godmansansökan med tillägget att även en god man har rätt att ansöka om förvaltare. Vid ansökan om förvaltare så är det obligatoriskt med läkarintyg som stöd för ansökan. I övrigt hänvisas till avsnittet om god man.
När det gäller förvaltarskap så kan ekonomisk förvaltning begränsas till att avse förvaltning av viss egendom, t ex en viss fastighet eller bankmedel.
Huvudmannen förlorar helt eller delvis sin rättshandlingsförmåga och förvaltaren får i motsvarande utsträckning rätt att ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning. Huvudmannen har dock rätt att sluta avtal om tjänst eller annat arbete. Han får då också rätt att råda över vad han genom eget arbeta förtjänat. Tingsrätten kan dock även inskränka denna rättighet om det är nödvändigt.
Förvaltaren är inte beroende av huvudmannens samtycke för att kunna vidta olika åtgärder och handlar således på eget ansvar för huvudmannens räkning. Om förvaltaren handlar utanför sitt förordnande blir rättshandlingen ogiltig och förvaltaren kan bli skadeståndsskyldig gentemot tredje man.
Om huvudmannen vidtar någon åtgärd utan samtycke av förvaltaren är detta jämförbart med att en underårig handlar utan förmyndarens samtycke. Det innebär att ett träffat avtal inte blir bindande om samtycke inte ges och att den med vilken huvudmannen träffat avtal kan bli tvungen att avvakta sådant samtycke.
När det gäller huvudmannens personliga frågor som t ex frågor om boende och vård bör i första hand huvudmannen själv få bestämma, om det är möjligt, även om förvaltarens synpunkter inhämtas.
Överförmyndaren ska årligen pröva om förvaltarskapet ska bestå eller inte. Det ska inte bestå om det inte längre finns behov.