De äldsta fynden av tama ankor har gjorts i Kina. Där har den funnits i över 2 000 år. Tamankor härstammar ursprungligen från gräsanden (lat. Anas platyrhynchos), den halvtama gräsanden användes i Sverige på 1500-talet för ägg- och köttkonsumtion.
Tamankan fanns i många olika färgvarianter; gul, blå svartgrön, grå, brun, brungul, röd, vit och brokig i någon av de färgerna. Vid slutet av 1800-talet ansågs alla ankraser i Sverige tillhöra släktet lantanka. Med tiden blev den halvtama gräsande grunden till våra svenska lantrasankor:
Rasen Svensk-gul anka anses som resultatet av avelsblandning från olika skånska lantankor och blev 1920 standardiserat som en Svensk-gul anklantras. De är populära för att de lägger 150 - 200 ägg om året.
Lantrasen Blekingeanka hittade man år 1994 det fanns en liten flock på Ungskär i yttre skärgården, en oblandad och oförädlad rest av den gamla lantrasankan. Blekingeankan är ett av våra mest hotade lantrasfjäderfän. Blekingeankan ser ut som en större och blekare variant av gräsanden.
Rasen Svenskblå anka har inget att göra med den i utlandet kända rasen "swedish blue duck". I början av 1900-talet upptäcktes en ny ankras, som benämndes Svensk blå anka. Den blå ankan anses nu tillhöra svensk lantras, tillsammans med svensk gul anka som enligt rasfjäderfäförbundet är en variant av den blå. Denna svenska anka ansågs ett tag vara utdöd och är en oförädlade blåfärgade ankor som fanns längs västkusten, från Skanör till Göteborg och de fick sin standard som egen anklantras 1907.
Ankan är medelstor med en ganska fyrkantig och bred kropp. Fjäderdräkten varierar mellan ljus till mörk färg. Honorna har ofta samma färg över hela kroppen, medan hanarna har mörkare färg på huvud och hals.
En ankhane kallas andrik, andrake, drake eller ankbonde, en hona kallas anka och deras ungar ankunge eller ällingar.
Orsaken till att det finns olika raser av ankor på Vårviks Gård är inte bara att de är på listan för utrotningshotade svenska lantraser, utan också att de har en mycket viktig funktion i vår ekologiska odlingskontroll av sniglar, särskilt mördarsniglar, som nästan kan ödelägga odlingsplanteringen.
Tack vare våra ankor kan vi garantera en bra grönsaksproduktion, ankorna vistas redan från tidig vår i sina hagarna runt odlingslandet.
Våra ankor älskar att bada i ankdammen flera gånger på dagen. När de putsar sig noggrant efter en simtur i vatten så smörjer de samtidigt sina fjädrar med en olje- eller fettaktig sekret. Detta oleaktiga sekret tillverkar de själva i en gumpkörtel på stjärtens överdel som de flesa fåglar. Det tar de med näbben upp från en gumpkörtel på stjärtens överdel och arbetar der i i fjädrana, därmed blir ankans fjädratrakt bl a en bra isolering mot vatten, kyla och vind.
Ankorna måste alltid ha tillgång till vatten särskilt för att kunna rengöra näbben och näsöppningar, efter de har plöjt jorden i jakt efter något ätbar, eller efter en måltid med en stor slemmig mördarsnigel.
